Tre olika modeller

Samexistens mellan kommun,regioner, statlig myndighet
och trossamfund:

Denna form av relation skapar tydlighet om att distans råder mellan parterna men att man känner till varandras existens.

Modellen kan användas för att skapa kontaktlistor som kan förmedlas när behov uppstår vid situationer som inte kräver samverkan eller andra insatser.

Samexistens behöver alltså inte innebära ett nära förhållande. Det är mer en fråga om att notera och räkna med att något eller någon finns.

Vad är syftet med en relation som samexistens?

Till exempel kan syftet vara att ha aktuella kontaktuppgifter om någon vill ha kontakt. En något djupare samexistens kan innehålla delad fakta av grundläggande karaktär, men modellen kännetecknas av ytlig kontakt och kommunikation.

Hur sker samexistens mellan trossamfund och kommuner, regioner och myndigheter?

Genom att söka aktuell information om varandra via hemsidor eller till exempel föreningsregister. Genom kontakt via till exempel telefonsamtal eller brev till kontaktpersonerna.

När och var upprätthålls samexistens?

Årlig uppdatering av kontaktuppgifter kan räcka och utbytet av uppgifter kräver ingen större arbetsinsats.

Vilka kan vara med?

De som definieras som trossamfund.

Förslag till arbetsgång:

Sök i befintliga register, föreningsregister och hemsidor för att hitta kontakter. Inbjud i öppna forum, till exempel via webbplats eller informationsblad.

Kriterier för samexistens:

För samexistens kan kriterierna vara det parterna bestämmer själva och de kan vara väldigt öppna.

Till exempel alla som:

• Sysslar med tro i någon form.
• Har en koppling till religion.
• Är registrerade hos Kammarkollegiet som trossamfund.

Samtal och dialog mellan kommun, regioner, statlig myndighet och trossamfund:

Samtal och dialog tar samexistensen ett steg längre. Det finns åtskilligt att föra samtal om i syfte att lära känna den andra parten och att öka förståelsen för varandra.

En definition av samtal är: Utbyte av information mellan parter men också en viktig form av socialt umgänge där avsikten mer är att umgås och lära känna varandra än att uppnå ett specifikt syfte med samtalet.

Syftet med samtal och dialog som modell är att utbyta mer än att bara information med varandra. Att lära känna varandra ökar möjligheterna för alla parter att existera och fungera bättre tillsammans i ett demokratiskt samhälle. Att i samtal och dialog komma varandra närmare leder ofta till ökad kunskap och förståelse för varandra.

Hur sker samtals- och dialogmodellen?

Samtalets form kan ske direkt i personliga möten eller digitalt, men även på andra sätt och i forum där det är möjligt.

När samtal och dialog ska ske styrs av ambitionen mellan de medverkande och av olika situationer, till exempel av ärenden som bestäms i förväg eller när behov uppstår.

Samtal och dialog behöver mer tid och större arbetsinsats jämfört med modellen för samexistens. Om förtroende i samtal och dialog ska kunna utvecklas och bibehållas behöver det ske vid kontinuerliga och regelbundna kontakter.

Var och hur samtalen äger rum bygger på ömsesidighet, samtycke och växelverkan i kontakten. Var därför noga med hur ni väljer att mötas och i vilket forum (neutral mötesplats eller växelvis hos de olika medverkande parterna).

Så länge syftet med samtal och dialog håller sig till ökad kunskap och förståelse krävs inga avgränsningar och kriterier för samtalen om inte parterna så önskar och öppenheten är fortsatt stor för deltagare.

Modellen kan användas till:

Kontakt för att sända och ta emot information. Rådgivande forum, men där beslut inte fattas eller där parter involveras i samverkan.

Kunskapshöjande åtgärder och frivilliga insatser i den kulturella sfären. Modellen är däremot inte tillämplig när det gäller att ingå som part i krisberedskap.

Förslag till arbetsgång:

Bjud in till öppna forum, rådslag och möten där samtal kan ske.

Kriterier för samtal och dialog:

För samtal och dialog är kriterierna också öppna men förutsätter viljan att delta samt parternas vilja att låta andra delta.

Till exempel alla som:

• Sysslar med tro i någon form och vill vara med.
• Har en koppling till religion och vill vara med.

Samverkan mellan kommun, regioner, statlig myndighet och trossamfund:

Samverkan ställer högre krav på de medverkande jämfört med ”samexistens” och ”samtal och dialog”, men ger mervärde bland annat i form av ökade möjligheter.

Att känna till varandra är en förutsättning för att samtala vilket i sin tur kan vara en förutsättning för att samverka. Det är dock långt ifrån klart att alla som samexisterar och de som vill föra samtal och dialog också vill samverka med varandra. Därför bör man vara överens om grundläggande mål och syften med arbetet när man ska samverka.

Mål och syfte:

Mål och syften med samverkan som modell kan vara en gemensam strävan att förverkliga något eller för den delen att förhindra något. Att skapa fler möjligheter för att tillgodose behov i olika händelser kan också vara mål och syfte med samverkan. De olikheter som skiljer parterna åt, till exempel resurser och metoder för att förverkliga mål, kan vara det som motiverar samverkan för ett gemensamt mål.

Hur sker samverkan?

Förberedelser i samtal och dialog behöver finnas. Mål och syften behöver klaras ut och förståelse för varandra behövs. Kunskap om varandra tillsammans med en regelbundenhet i kontakt mellan parterna utgör en viktig grund för samverkan.

Gemensamma överenskommelser styr när samverkan ska ske – liksom frågan om var samverkan ska ske.

Vilka parter som kan ingå styrs av begränsningar i den egna organisationen och dess särart. Att som trossamfund samverka med kommun, regioner och myndigheter kräver vilja att ingå i ett gemensamt samhällsbygge och att vara beredd att finna lösningar för att acceptera och hantera olikheter. Skillnader existerar mellan å ena sidan kommuner, regioners och myndigheters uppdrag och mål och å andra sidan trossamfundens uppdrag och mål. Därför är behovet av kriterier vid urval av större vikt än i de föregående modellerna.

Modellen kan användas till:

Krisberedskapsfunktioner och krishantering. Kommunikation till gemensamma målgrupper. Rådslag där parter förväntas uppfylla åtaganden. Förebyggande arbeten. Långsiktiga satsningar.

Förslag till arbetsgång:

Bestäm kriterier för att ingå i samverkansmodell. Kontakta berörda utifrån kriterier.

Kriterier för samverkan:

För samverkan blir behovet av kriterier större. För samverkan krävs kriterier som skapar förutsättningar att dela de grunder som inte parterna kan göra avsteg från i sin strävan efter ett mål. Att samverka kan vara att dela mål och förlita sig på varandra i strävan efter målet. I viss mån kräver samverkan att parterna ska kunna representera varandra i fråga om formulering av målet som eftersträvas med tänkt samverkan – utan att behöva ge avkall på varandras respektive särarter.

För trossamfund i samverkan med kommuner, regioner och statliga myndigheter behöver åtminstone viljan att delta i samhällsbygget och vilja att bidra till att upprätthålla samhällets grundläggande värderingar finnas. För statsbidragsberättigade trossamfund och för Svenska kyrkan är detta idag en självklarhet då det återfinns i lagarna som reglerar förhållandet till staten.

Utöver Svenska kyrkan och statsbidragsberättigade trossamfund kan det finnas föreningar och församlingar som delar fastställda mål och syften med samverkan.  Om man väljer att samverka med någon av dessa föreningar och församlingar bör man dock beakta att någon regelbundet måste säkerställa att de uppfyller och följer de fastställda kriterierna för samverkan.

Kriterier för vilka som kan ingå i samverkan kan vara:

• Statsbidragsberättigade trossamfund och Svenska kyrkan.